Har ni någon gång känt er värdelös? Självklart har ni det, vem har inte? Antar att det är en del av livet att känna sig sämst ibland. I mitt fall är det ingenting ovanligt med det.
Jag brukade ha en bästa vän. En sån vän man kunde lita på. En sån vän man inte behövde oroa sig för att man skulle förlora någon gång. Men på något sätt har det förändrats. Nu sitter jag här och inser att hon har förändrats. Kanske har jag också det, jag vet inte. Men jag brukade må så bra med henne. Men nu är hon den som får mig att må sämre än jag har gjort på länge. När hon tittar på mig ser jag det i hennes ögon. Det finns ingen respekt där alls. Jag kunde lika gärna vara en femårig pojke som inte kan läsa. Det är bilden hon har av mig. Någon som är dum. Någon som inte förstår. Någon som inte vet.
Och det finns ingenting jag kan göra åt det. Och det är så sorgligt för jag önskar verkligen att jag kunde fixa det på något sätt. För på många sätt är hon fortfarande samma person hon var för två år sen. På många sätt är hon fortfarande min bästa vän.
Men å andra sidan, finns det många sätt hon inte är det längre. Och aldrig någonsin kommer bli det igen.

Livet går vidare

Nu var det bra länge sen jag skrev något här. Antar att jag inte har haft något vettigt att säga. Vet inte om jag har det nu heller, men det kan väl inte skada att skriva något i alla fall. Sen sist jag skrev har det egentligen inte hänt så mycket nytt. Går i skolan, är med mina vänner, är med familjen och sover. Intressant liv jag lever, eller hur? Nej jag ska inte klaga. Mitt liv är faktiskt ganska bra. Jag börjar inse det, trots all skit som fortsätter dyka upp. Man överlever. Man går vidare. Man släpper taget.
Det har i alla fall jag gjort.

Lite bilder från sist jag skrev till nu. Den sista är från idag. BYE