Här är jag. En helt vanlig tjej, som egentligen har allt hon vill ha. Jag har en familj som älskar mig, jag har fler vänner än många, jag har kläder, mat, skor, ett eget rum... Och ändå ligger jag här, och tycker synd om mig själv.
Och det får mig bara att må ännu sämre, för jag borde inte ha rätten att må dåligt över den enda saken jag inte har.
Visst har jag problem, många av dom. Men jag har så mycket som är bra också.
Varför är det så svårt att bara se det, och vara LYCKLIG för en gångs skull?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar