Thinking you might call me, if your dreams don't turn out right

Var är du?

Jag saknar dig. 

Det kanske låter klishigt eller fel. Det är ju trots allt vad du sa till mig sist. Den där kvällen i september när allt verkade så bra. Jag vet inte varför vi inte är vi längre. Du och jag var liksom något jag litade på. Något jag trodde jag förstod mig på. Jag trodde att så länge vi älskade varandra, så räckte det. Kanske gjorde de det. Kanske var problemet att du aldrig älskade mig egentligen, fast du sa att du gjorde det så många gånger? jag saknar inte din kropp, eller din sarkasm, eller dina konstiga miner. Jag saknar min bästa vän som brukade säga att han alltid skulle finnas där för mig. Killen jag vände mig till när allt kändes fel. Killen som sa att han älskade mig. Mitt hopp. 

Vart försvann du? 

Fredag den trottonde

Idag var en bra men också en rätt kass dag. Fredag den trettonde levererar: besvikelse på HÖG nivå, boll i bakhuvudet och boll på örat och kinden. Lovely måste jag säga. Besvikelsen ska jag nog inte prata om, vem vill höra om sådant? Låt oss bara nöja oss med att någon gjorde mig grymt besviken  och ledsen idag, säkert alldeles omedvetet dessutom. Men dagen vände i alla fall till det bättre - vänner och familj som gör en lycklig när man är nere är nog varför man lever. Är så tacksam att jag har alla de fina vänner jag har. Dom är som änglar sända från himlen för att ta hand om mig. Kommer alltid, alltid vara tacksam och finnas här för dom. I love you. Ni vet vilka ni är. 

Hoppas alla andra har haft en bra dag! Lucia, fredag den trettonde och snart jul. Kan det bli mycket bättre än så?