Thinking you might call me, if your dreams don't turn out right

Var är du?

Jag saknar dig. 

Det kanske låter klishigt eller fel. Det är ju trots allt vad du sa till mig sist. Den där kvällen i september när allt verkade så bra. Jag vet inte varför vi inte är vi längre. Du och jag var liksom något jag litade på. Något jag trodde jag förstod mig på. Jag trodde att så länge vi älskade varandra, så räckte det. Kanske gjorde de det. Kanske var problemet att du aldrig älskade mig egentligen, fast du sa att du gjorde det så många gånger? jag saknar inte din kropp, eller din sarkasm, eller dina konstiga miner. Jag saknar min bästa vän som brukade säga att han alltid skulle finnas där för mig. Killen jag vände mig till när allt kändes fel. Killen som sa att han älskade mig. Mitt hopp. 

Vart försvann du? 

Fredag den trottonde

Idag var en bra men också en rätt kass dag. Fredag den trettonde levererar: besvikelse på HÖG nivå, boll i bakhuvudet och boll på örat och kinden. Lovely måste jag säga. Besvikelsen ska jag nog inte prata om, vem vill höra om sådant? Låt oss bara nöja oss med att någon gjorde mig grymt besviken  och ledsen idag, säkert alldeles omedvetet dessutom. Men dagen vände i alla fall till det bättre - vänner och familj som gör en lycklig när man är nere är nog varför man lever. Är så tacksam att jag har alla de fina vänner jag har. Dom är som änglar sända från himlen för att ta hand om mig. Kommer alltid, alltid vara tacksam och finnas här för dom. I love you. Ni vet vilka ni är. 

Hoppas alla andra har haft en bra dag! Lucia, fredag den trettonde och snart jul. Kan det bli mycket bättre än så? 

Har ni någon gång känt er värdelös? Självklart har ni det, vem har inte? Antar att det är en del av livet att känna sig sämst ibland. I mitt fall är det ingenting ovanligt med det.
Jag brukade ha en bästa vän. En sån vän man kunde lita på. En sån vän man inte behövde oroa sig för att man skulle förlora någon gång. Men på något sätt har det förändrats. Nu sitter jag här och inser att hon har förändrats. Kanske har jag också det, jag vet inte. Men jag brukade må så bra med henne. Men nu är hon den som får mig att må sämre än jag har gjort på länge. När hon tittar på mig ser jag det i hennes ögon. Det finns ingen respekt där alls. Jag kunde lika gärna vara en femårig pojke som inte kan läsa. Det är bilden hon har av mig. Någon som är dum. Någon som inte förstår. Någon som inte vet.
Och det finns ingenting jag kan göra åt det. Och det är så sorgligt för jag önskar verkligen att jag kunde fixa det på något sätt. För på många sätt är hon fortfarande samma person hon var för två år sen. På många sätt är hon fortfarande min bästa vän.
Men å andra sidan, finns det många sätt hon inte är det längre. Och aldrig någonsin kommer bli det igen.

Livet går vidare

Nu var det bra länge sen jag skrev något här. Antar att jag inte har haft något vettigt att säga. Vet inte om jag har det nu heller, men det kan väl inte skada att skriva något i alla fall. Sen sist jag skrev har det egentligen inte hänt så mycket nytt. Går i skolan, är med mina vänner, är med familjen och sover. Intressant liv jag lever, eller hur? Nej jag ska inte klaga. Mitt liv är faktiskt ganska bra. Jag börjar inse det, trots all skit som fortsätter dyka upp. Man överlever. Man går vidare. Man släpper taget.
Det har i alla fall jag gjort.

Lite bilder från sist jag skrev till nu. Den sista är från idag. BYE

It's hard to face the pain of losing you everywhere I go. But I'm doing it

Hej alla som läser. Tänkte bara informera om att jag fortfarande lever - om någon faktiskt bryr sig. Har fullt upp med sommarjobb och så vidare. Snart är det slut dock, skönt! Då bär det av till varmare trakter med min bästa vän, ska bli så skönt att komma iväg ett tag. Dricka, äta, sola, shoppa, bada och festa´, mycket bättre än så blir det ju inte! Får se när jag kikar in igen, men hoppas mi har en grym sommar än så länge i alla fall! PUSS

I still want the best for you

Om man låter bli att berätta sanningen, men det känns som en lögn, är det en lögn då? Även om jag vill ditt bästa? Jag tycker du förtjänar att veta sanningen.. Du är min bästa vän och jag hatar att jag måste dölja en del av mitt liv för dig.. Men du vet lika väl som jag att jag har mina anledningar.. Och om jag ska vara ärlig, så är jag rädd. Rädd, att du kommer bli ledsen. Att du kommer hata mig. 

Och att du aldrig kommer se mig som du brukade göra..

Men sanningen är också, att jag inte kan ge upp den delen för din skull. Jag har försökt, men jag har lärt mig nu, att det inte fungerar så. Eftersom det skulle resultera i att två personer du bryr dig om skulle må dåligt. Och det skulle sluta med att jag hatade dig. Lite mer. Varje dag..

I'm the one who wants to love you more

Why are you my clarity?

If I'm your happiness why are you unhappy?

Hej allihopa! Har ni haft en bra långhelg? Det har i alla fall jag! Den spenderades med underbara människor; ni gör mig hel. Idag är det måndag, jag har varit i skolan som vanligt och nu sitter jag och ska plugga. Orkar inte riktigt dock, tankarna hoppar iväg till allt utom historia. Menmen, fint väder och en bra dag allt som allt. Hoppas ni känner samma sak! Och på torsdag fyller jag 18.. Shit, känns helt overkligt på något sätt. Men det ska bli kul! PUSS